Blandade intryck från Göteborg

 
Torsdagkvällen spenderade jag i och på Göteborg Horse Show tillsammans med familjen. Vi såg två internationella hoppklasser och sprang runt en timme på mässan mellan klasserna. Timmen på mässan kändes väldigt lagom den här gången. Vi fick hittat det vi hade på inköpslistan (och lite till hehe) bortsett från nya senskydd. Priserna var lite väl saftiga för oss som inte bryr oss om att betala extra för något flashigt märke. Så vi bestämde oss för att ta en sväng till Hööks någon dag och köpa likadana som Sixten har haft nu. De vi har nu gick sönder förra veckan när vi hoppade. De sprack på insidan när Sixten slog i sig själv i luften. Tur att det finns benskydd! 
 
När det kommer till hoppningen satt jag helt uppslukad och såg de fina hästarna som tävlade. Under vissa ritter kunde man verkligen luta sig tillbaka och bara njuta, medan andra fick en att sätta i halsen. Det största utropstecknet tycker jag var Cornelia Ryléns ritt i den första 1,40 hoppningen. En riktig klassrunda enligt min mening med djärva svängar, bra tempo och mycket fin ridning. Hon låg i ledning till sista ryttaren kom in och red snabbare. Men vilken spänning! Överlag visade de svenska ryttarna fin ridning. Extra kul var att det var så många stora namn på plats. Inte minst en av mina största förebilder Marcus Ehning som jag alltid tycker rider så fint. 
 
Något som däremot slog mig var att det var överraskande många rundor där det gjordes stora ryttarmissar som ledde till grova rivningar. En och annan kan man få se ibland men denna gången tyckte jag att det var betydligt fler. Vad det berodde på vet jag inte, men det var en reflektion jag hade efter kvällen.
 
Full med inspiration ska jag strax bege mig mot stallet för ett dressyrpass. Våra fynd på mässan ska självklart också testas, och därefter har vi kvällsjouren idag. 

Forma runt innerskänkeln

 
Med måndagens hoppträning i bakhuvudet gick dagens ridpass ut på att mjuka upp sidorna på Sixten och försöka forma honom runt innerskänkeln. I Trollhättans kommun har vi sportlov denna veckan så ridhuset är ledigt kvällstid. Vi hade lyxen att vara helt ensamma under större delen av ridpasset. När det har varit dåligt väder under vintern har vi ibland varit upp till nio personer som ridit samtligt på kvällarna. Det har visserligen varit roligt att rida så många tillsammans och vi har bjudits på många skratt när vi nästan har krockat med varandra, men jag uppskattar därför de tillfällen då jag bara kan vara fullt fokuserad på Sixten och vår träning tillsammans.
 
Idag fick jag sällskap av pappa som jag kunde bolla mina funderingar med samtidigt som jag red. Han hjälpte mig även att ta fram en cavaletti som blev vårt arbetsredskap i dagens träning. Vi ställde cavalettin på medellinjen och red i åttor över den i galopp. Vår utmaning under hoppträningen i måndags var att jag inte lyckas få Sixten runt innerskänkeln i svängarna, och han blev stark för mig och vi fick inget bra samspel i kurvorna. Tack vara att jag idag hade ridhusväggarna som bromsade upp fick jag vara rapp i mina hjälper och rida i varje steg. Med Sixtens storlek krävs det en del för att hinna och framförallt orka runt i en åtta med tiometersvolter. Övningen fungerade så som jag hade hoppats och han svarade jättefint. Efter en stunds uppvärmning mjuknade han och jobbade på riktigt fint. Jag tycker det är superbra att få konkreta tips på vad jag ska jobba på. Det gör mig mer motiverad när jag rider på egen hand. 
 
Igår longerade jag honom en gång stund. Dels för att jag ville vila min rygg som kändes lite ansträngd, men också för att göra en check på hur han rörde sig. Vanligtvis brukar mamma longera honom om jag inte är i stallet så det var längesedan jag såg honom röra sig utan ryttare på ryggen. Jag tyckte faktiskt att jag såg en stor skillnad. Han bar sig bättre själv och sökte sig framåt neråt utan inspänning. En bra indikation på att träningen går åt rätt håll. Imorgon får han en vilodag då vi ska åka ner till Göteborg Horse Show! 

Årets julbild

(null)
Varje år försöker jag ta en julig bild i hästig anda. I år saknade vi snö under vår julritt, men tomteluvan åkte på och det blev i alla fall en julinspirerad outfit. Jag har sedan jag fick min första ponny Jolly vid åtta års ålder haft som tradition att på julaftons morgon skritta runt i samhället barbacka. Den här julen var lite extra rolig då jag blev stannad av en dam för att hon ville ta en bild på oss och skicka som julkort till sina barn och barnbarn. Att kunna sprida glädje på ett så enkelt viss och skapa julstämning till någon annan känns jättekul.