På Fyra Hovar

Tankar om fälttävlans VM
Såg ni terrängen i VM i fälttävlan igår? Jag satt bänkad framför tvn hela dagen och kikade. Det är alltid intressant att få en större inblick i en sport man inte är så insatt i. Jag har väldigt dålig koll på hur bedömningssystemet fungerar i fälttävlan med straff hit och dit. Det kanske är någon av er som kan förklara hur det funkar? Det jag fastnade för först var all den glädje man såg hos hästar och ryttare. Det var uppmuntrande klappar på hästarna, glada tillrop och segergester när ryttarna tog sig i mål. Riktigt härligt att se! 
 
Terrängprovet har jag alltid tyckt ser oerhört häftigt ut, även om jag aldrig i livet skulle vilja hoppa de hinder som ekipagen gör. Totalt livsfarligt! Trots all den säkerhet som finns kring tävlingarna med mängder av funktionärer, veterinärer och bankontrollanter som finns är det ju precis som den svenska förbundskaptenen sa en högrisksport. Och att det fanns en stor risk syntes ordentligt igår. Det var många otäcka fall och hästar som slog i sig i de maffiga hindrena. Det var till och med så illa att en häst i det brittiska teamet kollapsade och dog efter terrängprovet. Fruktansvärt tragiskt. Läs mer om händelsen här.
 
Banan såg riktigt tuff ut och jag är imponerad över hästarna som kämpar gärnet. Ja ryttarna gör ett grymt jobb också! Jag satt och höll andan på varje hinder kändes det som. Trots att det finns en så stor risk i terrängprovet tycker jag om koncenpet med fälttävlan. Det kräver en mångsidighet hos både häst och ryttare. Att kunna både rida dressyr, banhoppning och terrängen på den nivån tycker jag är imponerande, och nyttigt!
 
Däremot tycker jag att man borde se över grenens utformning ytterligare. Är det verkligen värt att ha fasta hinder i terrängen till exempel? Skaderisken är hög, och ekipagen man såg igår är världens bästa, men ändå skedde många fall och många ekipage fick bryta. Säkerheten borde gå före.
 
 
Intervju med Sveriges förbundskapten i fälttävlan.