Uppfinningsrikedom

 
Bilderna får tala för sig själva. Sixten fick stå i sjukhagen för att inte bli lerig medan jag jobbade i stallet imorse. Han passade på att trampa sönder och fastna i vattenbaljan och reagerade mest med att titta på mig och bara "jaha matte, vad tänker du göra åt det här?" Helt lugn och fin stod han i hagen tills jag fått hjälp att knäcka sönder baljan och plocka ut hans ben. Tokhäst... 
 
När jag kom en stund senare hade han plockat ner översta plankan på hagen, men såg förstås vääääldigt oskyldig ut. Han är kreativ i alla fall den lilla tokhästen. 

Hoppning Sixten

Vi testade en bra hoppövning i tisdags. Jag fick inspirationen från ett klipp med Arnold Assarsson och tänkte jag jag ville testa. Som uppvärmning travhoppade jag över ett räcke. Det brukar få Sixten lösgjord och fin. Sedan gick vi över till övningen ni ser i filmen. Bom-räcke-bom med ganska tilltaget avstånd för att hästen inte ska krypa ihop för mycket. Jag tyckte att vi fick till en bra språngkurva och bommen bakom hindret gjorde att Sixten inte kunde "dyka" efteråt. 
 

Tillbaka till verkligheten

En sommarbild får pigga upp i skitvädret. 
 
 Hej på er! Här har det varit long time no seen. Men nu blir det ändring på det. Jag har jobbat de två senaste veckorna på banken där jag sommarjobbade. Riktigt roligt! Jag har blivit bortskämd med tid när jag pluggade och sedan hoppade av. Nu var det upp tidigt, jobba, hem på eftremiddagen, ta hand om Chabo, fixa stallet och hinna umgås med familjen. Ungefär som det säkert är för de flesta som har både jobb och häst. Så välkommen till verkligheten Matilda. 
 
Hästarna mår fint. Ginnie har tyvärr tappat båda sina specialskor fram så hon går just nu i en grusad sjukhage tillsammans med den stora kärleken Chester. Båda två riktigt nöjda. Hon har inte ridits sedan hon tappade skorna, men om inte alls för lång tid kommer hovslagaren igen. 
 
Sixten är i väldigt fin form just nu! Vi har hittat rätt balans mellan foder och träning och det går stadigt framåt. Till min blandade förtjusning har han lärt sig bocka under de senaste veckorna. Det mjukstartade lite för att sedan bli riktiga ordentliga hopp rätt upp i luften. Men för att vända saken till något positivt har han nu blivit tillräckligt stark för att faktiskt orka protestera när det blir jobbigt, eller bara busa till det när han känner för det. Man märker att det är glada bocksprång och att de inte beror på att han har ont någonstans. Det går väl ann så länge hoppsadeln är på, men han passade förstås på att slå höjdrekord på sprången sist när jag red i dressyrsadeln. Jag får motvilligt erkänna att jag satt lite löst. Min balans är annars en av mina största tillgångar i ridningen.