Olycka, hoppträning och arbete från marken

 
Det har varit en vecka med stor variation på arbetet. Vi har bland annat hopptränat och jobbat Sixten avsuttet. Veckan började däremot ine så bra då det skedde en allvarlig olycka under en ridlektion på klubben. Vi vet ännu inte omfattningen av olyckan mer än att vi har kunnat läsa i tidningen att läget enligt Sahlgrenskas pressansvariga är allvarligt men stabilt. Mina tankar går förstås till henne, och de anhöriga. Jag och Sixten var precis på väg ut när det hände. Vi fick dock stanna och hjälpa till att ställa in hästar i stallet. När vi hade hjälpt till med det vi kunde skrittade vi åt andra hållet, bort från anläggning. Vi fick nämligen en förvarning om att ambulanshelikoptern skulle landa i paddocken och hade ingen större lust att samsas om platsen med en stor helikopter. Jag tog sällskap med Elin och vi skrittade i nästan en timme nere i gamla rinken. Helikopterträning fick vi i alla fall då den flög ganska lågt över oss, men hästarna klarade det galant. 
 
Vi har även hunnit med att longera och att hoppträna. Longering tycker Sixten är lite småtrist. Jag måste bli bättre på tömkörning. Det känns som att vi båda två skulle tycka att det skulle vara roligare. 
 
Hoppträningen gick rätt bra. Sixten är framförallt väldigt snäll och hoppar vad som helst i alla lägen. Han har en stor kapacitet och mycket hopp i kroppen, och oavsett om jag lägger honom dåligt på ett hinder så finns det inga tveksamheter. Jag vet inte riktigt hur jag själv red. Vid två tillfällen glömde jag banan och hoppade fel väg. Det är inte likt mig. Jag hade också svårt att se distansen. Inte så illa så att det blir katastrof, men tillräckligt för att Sixten ska behöva ta i mer än han behöver. Man kan inte alltid vara på topp, men jag grämer mig lite över att jag inte hade huvudet på skaft tillräckligt mycket. Positivt var däremot att aktiviteten i galoppen var mycket bättre än tidigare, och det blir bättre tryck i sprången. De gånger vi kom riktigt bra på hindret fick vi väldigt fina språng. Jag gillade också uppvärmningsövningarna som vi gjorde med travhoppning. Det är helt klart en favorit. För varje träning har jag fått med mig bra tips och coaching som jag sedan över på i vardagsarbetet. Det känns väldigt givande med träningarna och jag är glad över att jag har tagit tag i den biten.  
 

Jämnt stöd i båda tyglarna

God morgon på er denna soliga måndag! Idag var det ordentligt kallt hos oss, och till och med läge att skrapa rutorna på bilen. Höstkappan åkte snabbt fram, äntligen. Bortsett från leriga hagar så gillar jag hösten. Speciellt tidig höst då löven på träden skiftar färg och den första kylan smyger sig på.

Sixten har fått gå utan täcke i hagen nu när solen varit framme. Ju längre han kan gå utan desto bättre. Om det regnar ska han däremot få på sig täcke illa kvickt. Jag missade det under en dag i veckan och det fick jag sota för. Det märktes direkt att han hade stått och spänt sig och var stel i ryggen. Jag får lära mig av det helt enkelt. Regnar det, då blir det täcke på.

Igår kväll red vi ett dressyrpass i paddocken. Det gick faktiskt riktigt bra. Som uppvärmning gjorde vi travövergångar och serpentinbågar och jag försökte fokusera på att hålla ett jämnt stöd i båda tyglarna. Jag har kommit på mig själv med att jag smyghåller lite för mycket i innertygeln och på så vis tappar balansen. Tydligast blir det när vi har ridit på böjt spår och går ut på en långsida. Där vinglar vi iväg. Efter travuppvärmningen la vi stor vikt på galopparbetet. Vi höll oss på fyrkantspåret där jag precis som under uppvärmning fokuserade på att hålla Sixten rak för att få honom att ta jämnt stöd på båda tyglarna. När det kändes bra fortsatte jag på samma väg men ställde honom inåt på långsidorna. Man kan tänka sig en början på en svag öppna. Det var en väldigt givande övning och Sixten slappnade av fint, blev rundare i formen och började jobba igenom kroppen. Då bytte jag övning och lekte med galoppombyten på serpentinbågar. Vissa byten blev riktigt fina, med hyfsad balans både före och efter själva bytet. Han känns starkare och starkare i galoppen, och fler byten blir rena. Det känns jättekul! Som avslutning joggade jag av honom i trav i lång och låg form vilket blev mitt kvitto på att han hunnit bli ordentligt lösgjord.   

Två trötta dagar

 
Vi har varit ordentligt trötta de två senaste dagarna. Igår red vi ett pass i paddocken och skuttade lite på låg höjd. Idag fick det bli en promenad i det fina vädret. Mamma och Jonas har hjälpt till bra i stallet hela veckan vilket har varit skönt när jag inte haft så mycket energi själv.