Dubbla ridpass och en riktig träningsdag

Busgrabbarna i hagen. Han är lite tyken den där Sixten...
Någon vidare snö fick vi inte. Den försvann lika snabbt som den kom och det blev rena busvädret ute. Igår trotsade vi blåsten och tog en promenad ute med Sixten där han fick gå i många och långa backar. Han har blivit mycket bättre på att balansera sig i nedförsbackarna och ju mer styrkan kommer desto mer vikt får bakbenen bära. 
 
Idag har jag haft en riktig träningsdag. Morgonen (eller snarare förmiddagen) startade jag med att jogga en sväng med Chabo. Dock är min kondition allt för usel så det blev inte många minuters träning. Något att jobba vidare på. Jonas och jag tog även en stunds skridskoåkning som är hans paradgren, bandyspelare som han är. Han har fått utstå många stalldagar. Även om de flesta är frivilliga, så tycker jag att det inte är mer än rätt att jag får lära mig åka skridskor och kanske även hålla i en bandyklubba då och då. Vi siktar på att åka även imorgon. Eftersom det inte har blivit så mycket avancerad ridning för mig på senare tid har jag legat av mig med träningen. All typ av träning och motion är bra och något jag har nytta av i ridningen så jag försöker att passa på. Extra roligt är det förstås när man kan träna tillsammans. 
 
Inte nog med det så red jag inte bara en utan två hästar idag. Även det var ett tag sedan och det känner jag i kroppen nu när jag precis har landat hemma i lägenheten igen. Träningsvärken som kommer är välkommen. Det är skönt att låta kroppen jobba. Jag fick möjlighet att rida en stund på Elins fina Brownie. Han motionerade mig bra i ridhuset. Det var andra gången jag red honom och jag tyckte nog att vi gjorde framsteg jämfört med förra gången. Han är känslig och en riktigt trevlig häst att rida. Och lite mer lagom i sin storlek. Styrningen fick jag till lite bättre denna gången och även galoppfattningarna. Annars tycker jag att det är väldigt svårt att fatta galopp på nya hästar. Alla har vi våra olika sätt, och det krävs så lite för att man ska ge hästen signaler den inte är van vid. Men det är väl också charmen i sig att alla hästar är så olika och att varje ny häst är en utmaning. Ju mer jag kommer igång med ridningen desto lättare kommer det säkerilgen att bli. Det finns en anledning till att man behöver många timmar i sadeln för att bli en skicklig ryttare. Det gör mig också ännu mer motiverad att träna hårdare så att jag förbättrar och förfinar min ridning.
 
Sixten fick även han ridas i ridhuset idag. Denna gången kände jag inte för att bege mig ut i ovädret utan fick ta mig ann mina hjärnspöken och rida inomhus. Det har blivit lite av en ond cirkel för mig att rida inne då jag vet att han brukar busa ganska ordentligt. Istället för att slappna av och ta det som det kommer så låser jag mig lite och väntar i princip på att första buset ska komma. Och mycket riktigt var han ordentligt på tårna så fort vi kom in i ridhuset. Jag valde därför det säkra före det osäkra och hämtade en longerlina och linade honom en stund innan jag satt upp. Han sprattlade av sig ordentligt och fick utlopp för sin överskottsenergi. Därefter travade jag honom uppsuttet en stund innan jag gav mig för idag. Ett litet bus blev det men inte mer än så vilket var skönt inför nästa gång. Ju fler bra pass det blir inomhus desto säkrare känner jag mig. Han höll sig riktigt bra i skinnet trots att det både låg framme bommar och studs som det reds över av andra. Så ett stort plus i kanten till Sixten idag.