Från missnöjd till supernöjd

Sixten har inte varit helt nöjd den senaste veckan. Han har varit tjurig och det har märkts att han inte varit nöjd med tillvaron. Igår när vi var med honom hos tandläkaren stod han och sparkade konstant under den timmen som han fick tänderna fixade. Det fanns mycket att fila till i munnen på honom trots att han var på dubbla besök för bara ett halvår sedan. Han har lite överbett och sliter därför inte tänderna jämnt. Även hemma i stallet har han varit arg och bitit mot de andra hästarna över boxgallret och varit sparkig. Veckan har bjudit på mycket grubblande på vad som varit problemet. På väg hem i transporten igår sparkade han av sig en baksko och det första vi fick göra imorse var att plocka av den andra då den satt snett. Just nu är han utan bakskor helt, men vi ska försöka få på båda två i veckan igen. 
 
Imorse åkte jag tidigt till stallet för att pyssla med Sixten, och jag tog även och longerade honom en stund i grimman. På så vis fick han göra av med lite överskottsenergi innan han kom ut i hagen. Jag tror att mycket av hans missnöje har berott på att han har tråkigt just nu. Hagarna är stelfrusna och knöliga, han är inte helt igång träningsmässigt och fällperioden är på ingång. De vassa tänderna kan helt klart ha påverkat också vilket inte vore så konstigt. 
 
Ikväll fick han komma in och få en tuss hö innan han blev ordentligt borstad och ompysslad. Sedan sadlade vi på och red ett ordentligt pass i ridhuset. Han fick gå på hackamore idag för att låta munnen vara ifred. När jag rider på det blir det ingen finlirsridning utan vi håller oss till grunderna med övergångar, tempoväxlingar och stora svängar. För att skoja till ridpasset hade vi bommar som anpassades till alla gångarter. Bommar är roligt tycker Sixten och de får honom att spetsa öronen lite extra. Idag skötte han sig jättebra och kändes tillfreds i ridningen. Vanliga goa Sixten var tillbaka igen. Framåtbjudningen fanns där utan att han trippade på tårna. Som avslutning på ridpasset rullade vi ut bommarna till galoppavstånd och skuttade över några gånger åt varje håll. Vad Sixten blev glad! Öronen spetsades ytterligare och han galopperade över med lite väl stor marginal. Efter bommarna rundade han ihop sig och var väldigt nöjd. Hela hästen strålade av glädje. Det kändes som att han tänkte "äntligen!" När han sedan fick kvällsmat såg han ut som den vanliga glada Sixten igen. Lite extra uppmärksamhet och lajjto med bommar verkade vara precis vad han behövde!