En riktig solskensritt

 
För andra dagen i rad har vi ridit ett riktigt bra ridpass! En solskensritt i dubbel bemärkelse. I och med att det var kallare ute idag blev det inga stora styltor av snön och vi kunde därför rida i paddocken. Visserligen hade vi kunnat rida i ridhuset, men vem vill vara inomhus i detta fantastiska vårväder? Inte jag och Sixten inte! Med tanke på den träningsvärk jag själv har efter ridpasset igår gissade jag på att Sixten kände detsamma och det fick bli ett avslappnat joggingpass. Snön gjorde det lite tungt vilket jag tycker var till vår fördel. Då fick Sixten naturligt lyfta mer på benen vilket han behöver göra för att stärka upp sina bakknän.
 
Han kändes överraskande fräsch i kroppen och jobbade fint. Jag är riktigt nöjd med honom! Han har fått en sådan arbetsglädje som gör att jag sitter med ett stort leende. Det känns som ett bra tecken på att han känner sig hel i kroppen igen. Han har blivit starkare i kroppen men det som saknas är konditionen. Så vi kommer att fortsätta med en varierad träning med flera långa promenader i veckan varvat med ordentliga ridpass. Jag tror att det är ett bra koncept för oss. Promenaderna blir aktiva vilodagar. Gångarten där jag märker störst skillnad är galoppen där han lägger mer vikt på bakbenen och kommer upp med framdelen bättre. Galoppen blir betydligt mer luftig på det viset och bättre ska den bli. I traven orkar han hålla ihop kroppen bättre och tappar inte bakbenen efter sig längre. Skritten är vår svåraste gångart där vi tappar energin. Där måste jag påminna mig själv om att rida och inte bara åka häst.