En röd tråd i upplägget

 Mamma och jag hjälps åt inför start.

Att bibehålla den röda tråden i sitt träningsupplägg tror jag är en väldigt viktig del om man ska utvecklas som ekipage. En röd tråd med ett tydligt system där både häst och ryttare kan känna igen sig. Just det där systemet har jag saknat i min egen planering vilket gjort att jag många gånger känt att vi stått och stampat på samma ställe. Skadeperioden som vi nu snart är ute ur har givit mig utrymme till att analysera mitt upplägg och inse vilka delar som jag behöver förbättra och förändra för att komma framåt. 
 
När vi under igångsättningen fick ett tio veckor långt schema slog det mig vad skönt det var att ha en tydlig plan och struktur i ridningen. Det var precis den knuffen i rätt riktning som jag behövde. Även om det har varit en tråkig period med skador försöker jag att se det positiva som kommit ur den. 
 
Det svåra nu blir att på egen hand fortsätta planera träningen. Och inte bara det utan kanske framförallt att komma på hur jag vill att mitt system ska se ut. Vad ska vara min röda tråd i ridningen? Vilka mål ska vi sätta upp? Hur ska vi nå dit? Det är tre viktiga frågor som jag behöver hitta svaren på. 
 
För att nå nästa steg nu kommer jag framförallt sätta mig ner tillsammans med mamma som är mitt främsta bollplank i hästeriet. Förutom det ska jag ta en funderare på hur jag ska göra med träningar under våren. Där har jag redan en bild av vilka tränare jag vill träna för. För mig är det viktigt att man hittar en eller flera tränare som har ett system som fungerar för mig och Sixten och som man också kan bolla idéer och funderingar med. Just den biten med regelbundna träningar är något som uteblev under förra året och som jag har saknat. I år hoppas jag på att det blir ändring på den biten. 
 
Till sist funderar jag på ytterligare en viktig del som jag under åren av olika anledningar inte varit så noga med. Att hitta träningskompisar att rida tillsammans med och diskutera med på fritiden. Bara det att kunna lyfta luren för att fråga något eller att få tips och råd är något man kan ha stor glädje av. När jag tävlade med mitt lag i Team Chasing i somras insåg jag vad roligt det var att kämpa tillsammans och träna mot gemensamma mål. Därför vill jag ge en stor eloge till mina lagkamrater Anette och Jessica som pushade mig framåt och fick mig att ta stora kliv åt rätt håll. Mitt självförtroende fick ett stort uppsving tack vare dem. Även om jag har tänkt att välja bort Team Chasing i år hoppas jag att vi kommer fortsätta att träna tillsammans. Bakom en framgång finns alltid ett starkt team. De orden får avsluta detta inlägget. 

 Anette och Jag under sommarens Team Chasing SM. Chabo är med på ett hörn. 
Publicerat i Åsikter & Tankar
Taggar: målsättning / planering / träningsupplägg