Kreativt ridpass - där satt den!

Ett stort leende pryder fortfarande mina läppar efter dagens ridpass. Kroppen kändes äntligen stabil nog för att jag skulle våga mig upp i sadeln. (Och även efteråt sitter alla kroppsdelar där de ska). Först höll det dock på att inte bli mycket till ridning då snön styltade sig under Sixtens hovar och ridhuset var upptaget. Det kunde ha blivit en promenad, men jag var så oerhört ridsugen att det kändes som ett tråkigt alternativ idag. Som tur är har jag en mycket kreativ mamma som kom på en lösning. Grusvägen fram till stallet och gårdplanen var nämligen tinade och perfekta att rida på. Man får ta vad man har!
 
Dagens huvudövning blev att rida sick-sack i skänkelvikning fram och tillbaka på den drygt hundra meter långa grusvägen och sedan göra en volt tillbaka på gårdsplanen. Detta gjorde vi i skritt och trav. Som jag har berättat tidigare så har vi haft det lite kämpigt med de sidförande rörelserna så vi fick ett gyllenne tillfälle att träna, träna och träna på just detta. Varvat med övergångar och någon galopp här och var så blev Sixten riktigt fin i formen och som han kämpade. Han verkade lika glad som mig över att få jobba. För första gången någonsin lyckades vi rida skänkelvikning i sick-sack i trav flera gånger. Vilken fantastisk känsla! Ett tydligt bevis på att han har byggt upp styrkan i bakpartiet och nu orkar bära sig bättre. Jag satt med världens största smajl under hela ridpasset. Det var underbart att få rida på riktigt igen och ännu mer fantastiskt att få en sån grym känsla!