"Hur orkar du hålla på?"

 
Inte helt sällan stöter jag på folk som förundras över hur vi hästmänniskor orkar med att dag ut och dag in lägga så många timmar i stallet. Frågor som "hur orkar du hålla på?", "tröttnar du inte?" och "måste du åka till stallet varje dag?" är några av de vanligaste jag stöter på. Ofta följs de av något i stil med "oj, det skulle jag aldrig klara av". För mig är svaren rätt självklara. Jag orkar med för att det är den livsstilen jag har valt, min största passion i livet och något jag mår bra av. Att vara i stallet är en lika solklar punkt på dagen som att äta eller gå till jobbet. Visst kan det ta emot ibland, det ska man inte glömma bort, men på det stora hela så längtar jag till stallet nästan varje dag. 
 
Det är inte bara en gång som jag själv har ställt mig frågan vad jag skulle göra i livet om jag inte hade hästarna. Under perioder där jag inte har mått helt hundra och varit borta mycket från stallet har jag nästan klättrat på väggarna hemma. Att vara i stallet är mitt sätt att hämta- och göra av med energi på samma gång. Jag behöver de där timmarna utamhus där jag kan koppla bort resten av min omvärld och bara fokusera på det jag håller på med just för stunden. Hur bra eller dålig dagen än har varit blir den alltid lite bättre om jag får vara i stallet.
 
Hästar är så fantastiska djur. De accepterar en precis som man är och dömer ingen. Den där tysta kommunikationen man kan ha med sin häst går inte riktigt att sätta ord på. Ni som vistas runt hästar förstår vad jag menar, och därför behöver ni inte heller ställa frågan kring varför man håller på. Dag ut och dag in, i alla väder. Jag önskar att alla de icke hästmänniskor vi har runt oss får möjligheten att uppleva den där känslan som man bara kan få tillsammans med en häst. En mjuk mule som blåser varm luft på kinden, en gnäggning när man ska hämta sin kompis i hagen eller att bara sitta och lyssna på ljudet av en häst som äter. Kommer ni på något bättre än det får ni gärna berätta det för mig.