"Hur orkar du hålla på?"

 
Inte helt sällan stöter jag på folk som förundras över hur vi hästmänniskor orkar med att dag ut och dag in lägga så många timmar i stallet. Frågor som "hur orkar du hålla på?", "tröttnar du inte?" och "måste du åka till stallet varje dag?" är några av de vanligaste jag stöter på. Ofta följs de av något i stil med "oj, det skulle jag aldrig klara av". För mig är svaren rätt självklara. Jag orkar med för att det är den livsstilen jag har valt, min största passion i livet och något jag mår bra av. Att vara i stallet är en lika solklar punkt på dagen som att äta eller gå till jobbet. Visst kan det ta emot ibland, det ska man inte glömma bort, men på det stora hela så längtar jag till stallet nästan varje dag. 
 
Det är inte bara en gång som jag själv har ställt mig frågan vad jag skulle göra i livet om jag inte hade hästarna. Under perioder där jag inte har mått helt hundra och varit borta mycket från stallet har jag nästan klättrat på väggarna hemma. Att vara i stallet är mitt sätt att hämta- och göra av med energi på samma gång. Jag behöver de där timmarna utamhus där jag kan koppla bort resten av min omvärld och bara fokusera på det jag håller på med just för stunden. Hur bra eller dålig dagen än har varit blir den alltid lite bättre om jag får vara i stallet.
 
Hästar är så fantastiska djur. De accepterar en precis som man är och dömer ingen. Den där tysta kommunikationen man kan ha med sin häst går inte riktigt att sätta ord på. Ni som vistas runt hästar förstår vad jag menar, och därför behöver ni inte heller ställa frågan kring varför man håller på. Dag ut och dag in, i alla väder. Jag önskar att alla de icke hästmänniskor vi har runt oss får möjligheten att uppleva den där känslan som man bara kan få tillsammans med en häst. En mjuk mule som blåser varm luft på kinden, en gnäggning när man ska hämta sin kompis i hagen eller att bara sitta och lyssna på ljudet av en häst som äter. Kommer ni på något bättre än det får ni gärna berätta det för mig. 
#1 / / Dixi Wonderland:

Min fråga blir mer Hur kan man inte vilja vara i stallet varje dag? Jag tror det är jätte viktigt att man har något som gör att man får ladda om batterierna och bara släppa allt. För vissa är det att träna, andra kanske har shopping eller matlagning och i ditt fall så har du Sixten. De bandet som ni två har mellan varandra är så himla starkt och det syns så tydligt när man ser er tillsammans :)

#2 / / Anonym:

Det bästa som finns!! Varit utan häst i några år, ville inte se en häst efter att jag sålde min, det var jobbigt.
Men nu saknar jag det som sjutton!! Känner mig inte som hela mig, tänker att jag ska köpa häst som examenspresent till mig själv sen om några år, men sitter redan och kollar häst, utrustning och stallplats.
Såklart att det tar tid och kostar mkt, vilket inte alla förstår, men i gengäld får man ju faktiskt känna på lycka i princip VARJE dag❤️❤️Är ju värt alla pengar och tid i världen

#3 / / Christa Ajris:

Tack för en fin och intressant blogg!!

Jag undrar. Finns det någon annan läsare här inne som har någon hästblogg de skulle vilja dela med sig av? Jag vill hitta fler att läsa! :)

Kolla jättegärna in min blogg som handlar om hur det är att börja rida som vuxen! :D (http://capriole.blogg.se) Kunde vara kul att dela erfarenheter!

#4 / / Christa Ajris:

Du har helt rätt... Hästar är fantastiska, hur ska man kunna låta bli att lägga hela sitt liv, alla pengar och all tid på dem?? :D <3


capriole.blogg.se - vuxen nybörjarryttare

#5 / / Kristina:

Håller verkligen med i allt! En gång hästmänniska, alltid hästmänniska :)

Saknar din blogg! Hoppas allt är bra med dig o Sixten. Kram

#6 / / Nadja:

Väldigt vackert skrivet, och väldigt sant. De perioder jag haft i mitt liv då jag varit borta från hästarna i ett par månader har jag verkligen varit nedstämd, det känns verkligen som att något saknas när man inte kan vara i stallet regelbundet. Ibland så beskriver jag känslan av hur bra jag mår av att få vara i stallet för någon som inte är hästintresserad, och jag får ofta känslan av att många som inte håller på med hästar inte har något i sitt liv som riktigt kan jämföras med den roll hästarna spelar i mitt liv. Jag önskar att alla har något som gör dem så lyckliga som hästarna gör mig.