På Fyra Hovar

Bettbyte
(null)

(null)
Att byta bett på Sixten är något jag funderat på ett tag. Men i den djungeln som finns att välja bland har det inte varit lätt att veta vad jag ska testa. Ska man ha rakt, ledat, mjukt, böjt, ja listan kan göras lång. Dessutom skulle man bli helt ruinerad av att köpa nya om man ska testa alla. För oj vad dyra vissa bett är! 

Istället för att slå till på något har jag suttit framför datorn och läst olika artiklar och expertutlåtanden. Vilka bett är mildast, vilka funktioner har olika modeller och hur påverkas hästens mun. Min utgångspunkt var att jag ville hitta ett milt bett som tar så lite plats i Sixtens mun som möjligt. Anledningen till att jag vill byta alls är dels för att variera så att trycket i munnen inte alltid hamnar på samma ställe men också för att jag upplevt att han inte varit helt nöjd med det vanliga tredelade tränsbettet som jag har haft ett bra tag. 

Sixten är en känslig häst och jag vill ha ett så snällt bett som jag kan hitta. Så kom jag att tänka på att han gick väldigt fint på eggbett när han var yngre. Så jag rotade i mina lådor och hittade ett tunnt tvådelat eggbett (fasta ringar) som jag satte på nu i veckan. Som tur var var det tillräckligt stort. Han har 14,5 nämligen så därför har det varit svårt att låna av någon annan för att prova. Det gamla bettet som jag nu satte på har fungerat riktigt bra, och efter att han fått fundera på vad det var för nytt skrot han hade fått i munnen accepterade han det. 

Jag har insett att han trivs bättre med fasta ringar och när det är mer stilla i munnen. Han går även stadigare i formen på detta bett än på det vi ridit på senast. Fortsättning följer på hur det går men för ett tag framöver kommer jag köra på detta. 
Blandade intryck från Göteborg
 
Torsdagkvällen spenderade jag i och på Göteborg Horse Show tillsammans med familjen. Vi såg två internationella hoppklasser och sprang runt en timme på mässan mellan klasserna. Timmen på mässan kändes väldigt lagom den här gången. Vi fick hittat det vi hade på inköpslistan (och lite till hehe) bortsett från nya senskydd. Priserna var lite väl saftiga för oss som inte bryr oss om att betala extra för något flashigt märke. Så vi bestämde oss för att ta en sväng till Hööks någon dag och köpa likadana som Sixten har haft nu. De vi har nu gick sönder förra veckan när vi hoppade. De sprack på insidan när Sixten slog i sig själv i luften. Tur att det finns benskydd! 
 
När det kommer till hoppningen satt jag helt uppslukad och såg de fina hästarna som tävlade. Under vissa ritter kunde man verkligen luta sig tillbaka och bara njuta, medan andra fick en att sätta i halsen. Det största utropstecknet tycker jag var Cornelia Ryléns ritt i den första 1,40 hoppningen. En riktig klassrunda enligt min mening med djärva svängar, bra tempo och mycket fin ridning. Hon låg i ledning till sista ryttaren kom in och red snabbare. Men vilken spänning! Överlag visade de svenska ryttarna fin ridning. Extra kul var att det var så många stora namn på plats. Inte minst en av mina största förebilder Marcus Ehning som jag alltid tycker rider så fint. 
 
Något som däremot slog mig var att det var överraskande många rundor där det gjordes stora ryttarmissar som ledde till grova rivningar. En och annan kan man få se ibland men denna gången tyckte jag att det var betydligt fler. Vad det berodde på vet jag inte, men det var en reflektion jag hade efter kvällen.
 
Full med inspiration ska jag strax bege mig mot stallet för ett dressyrpass. Våra fynd på mässan ska självklart också testas, och därefter har vi kvällsjouren idag. 
"Hur orkar du hålla på?"
 
Inte helt sällan stöter jag på folk som förundras över hur vi hästmänniskor orkar med att dag ut och dag in lägga så många timmar i stallet. Frågor som "hur orkar du hålla på?", "tröttnar du inte?" och "måste du åka till stallet varje dag?" är några av de vanligaste jag stöter på. Ofta följs de av något i stil med "oj, det skulle jag aldrig klara av". För mig är svaren rätt självklara. Jag orkar med för att det är den livsstilen jag har valt, min största passion i livet och något jag mår bra av. Att vara i stallet är en lika solklar punkt på dagen som att äta eller gå till jobbet. Visst kan det ta emot ibland, det ska man inte glömma bort, men på det stora hela så längtar jag till stallet nästan varje dag. 
 
Det är inte bara en gång som jag själv har ställt mig frågan vad jag skulle göra i livet om jag inte hade hästarna. Under perioder där jag inte har mått helt hundra och varit borta mycket från stallet har jag nästan klättrat på väggarna hemma. Att vara i stallet är mitt sätt att hämta- och göra av med energi på samma gång. Jag behöver de där timmarna utamhus där jag kan koppla bort resten av min omvärld och bara fokusera på det jag håller på med just för stunden. Hur bra eller dålig dagen än har varit blir den alltid lite bättre om jag får vara i stallet.
 
Hästar är så fantastiska djur. De accepterar en precis som man är och dömer ingen. Den där tysta kommunikationen man kan ha med sin häst går inte riktigt att sätta ord på. Ni som vistas runt hästar förstår vad jag menar, och därför behöver ni inte heller ställa frågan kring varför man håller på. Dag ut och dag in, i alla väder. Jag önskar att alla de icke hästmänniskor vi har runt oss får möjligheten att uppleva den där känslan som man bara kan få tillsammans med en häst. En mjuk mule som blåser varm luft på kinden, en gnäggning när man ska hämta sin kompis i hagen eller att bara sitta och lyssna på ljudet av en häst som äter. Kommer ni på något bättre än det får ni gärna berätta det för mig.