Filmer på ingång - först hoppning

Kvällens lilla projekt är att klippa filmer, något som visade sig vara klurigare än jag tänkt mig. Jag har inte hunnit skaffa mig ett lämpligt videoredigerarprogram på min laptop utan klipper just nu filmerna i telefonen. Av de anledningen tar det lite längre tid än vanligt. Voltigefilmen får bli mestadels en failvideo där man kan få sig ett och annat skratt åt alla klumpigheter och smickrande vinklar. Det bjuder jag på! Jag kommer också att lägga ut en film från i onsdags då vi hade hoppträning.
 
Träningen gick förresten mycket bättre än veckan innan. Den här gången var samspelet och kommunikationen oss emellan (mellan mig och Sixten alltså) betydligt bättre. Hemläxan blir att sätta upp ett bättre grundtempo och där komma till ridning och förbättra kontrollen. Just nu tar jag bort galoppen och det blir nästan för lydigt samtidigt som jag backar in i hindren. Vi har även varit ute på grusvägarna och travat och galopperat för att hitta en naturlig framåtbjudning men också för att det är skönt att komma bort från ridbanan och ut i naturen. Ett uppskattat ridpass både hos häst och ryttare. 
 
Klippet ovan är från igår då vi hoppade i paddocken. Vi filmade bara sista rundan där mjölksyran blev påtaglig och jag fick lägga på ordentligt mycket ben för att vi skulle häva oss runt banan. Vi båda behöver öva upp vår styrka och kondition så att vi orkar runt en tävlingsbana. En liten spoiler där kanske... 

Vi testar voltige - film

När jag var yngre tränade jag voltige ibland. Vi var en grupp tjejer som fastnade för denna sport och som höll på någon termin eller två. Det var enbart på skoj och vi fick hålla oss med den utrustning som fanns att tillgå och vår voltigehäst var en ponny. Därefter startade jag upp min egen voltigegrupp som jag tränade i några år. Även det enbart på skoj, och på ponny. Trots att det nu var några år sedan har mitt intresse suttit kvar och jag tycker att voltige är oerhört roligt! Ginnie och jag testade på det några gånger, även om hon inte var helt förtjust i det. Ginnie var nämligen lite bakskygg och ogillade att ha ryttaren i obalans. Att vara voltigehäst passade henne inte så bra.
 
Sixten däremot har ett coolare psyke och en positiv inställning till det mesta. Dessutom är han min första häst som har rätt storlek. Voltigehästar brukar nämligen vara enormt stora. Den kategorin hästar tillhör han definitivt. Vid två tillfällen har vi under de senaste veckorna prövat på att träna lite, och det har gått över förväntan. Bara det att jag lyckas hoppa upp från marken förvånade mig ganska rejält. Filmen är från vårt andra träningspass. En ganska stel fröken Matilda försöker flaxa runt så gott jag kan och Sixten han gör som han brukar och gillar läget. Han är för härlig den här hästen. Jag testar något nytt och han är helt med på noterna. Tanken är att vi ska fortsätta träna någon gång emellanåt. Både för att det är kul och nyttigt för min balans, men också för att Sixten ska bli krocksäker (skämt å sidan). För egen del ska jag fortsätta att stretcha och träna upp min egen styrka så att jag kan slipa på tekniken.  
 
 

Dressyrpass på gräset

Vi har haft ett fortsatt bra flyt i träningen under veckan och fått till några riktigt bra ridpass. Filmen ovan är från ett av våra dressyrpass som vi red i den gamla rinken nedanför anläggningen. Sixten kändes riktigt fräsch den här dagen och jag kom till ridning bra. Just nu fokuserar jag på att få honom mer alert för mina hjälper och på att själv vara mer aktiv. Vi hamnar lätt i ett bekvämt tempo där vi fastnar, speciellt de dagar då jag rider själv. Mamma brukar påminna mig om att lägga in fler tempoväxlingar vilket vi behöver för att få den där mjuka fjädrande kontakten. Under just detta ridpasset lyckades vi riktigt bra tycker jag. 
 
Vi har även haft ett barbackapass som jag red på hackamore. Jag ser det mest som en utmaning för mig själv att träna balansen samtidigt som det är lättare att känna in min egen sits. I och med att Sixten har blivit mjukare i kroppen och bär sig bättre så blev kvalitén i det passet förvånandsvärt bra. Vi kunde rida enligt samma upplägg som vid våra "vanliga" dressyrpass och jag halkade inte runt alltför mycket. Ett kvitto på att både jag själv börjar bli starkare i min kropp och på att vår träning går framåt. 
 
Självklart har vi även hoppat som är den stora höjdpunkten i veckan. Övningarna har mest bestått av kombinationer och serier med relaterade avstånd. Gymnastikhoppning och styrketräning. Min avståndsbedömning var inte helt på topp i veckan, men som tur är har jag en schysst häst som hoppar i alla lägen och löser uppgifterna bra ändå. Fördelen med att hoppa just serier är att jag får hjälp av ett mindre insprångshinder så att vi kan höja upp på slutet och ändå få en bra distans. Sixten behöver få lite höjd på hindren för att hoppa igenom sprången. Alla skutt under en meter kliver han över.